Igår satt jag bredvid finaste sovande du i barnvagnen, jag åt en glass och jag ville gråta. Konstigt tyckte jag och försökte förstå varför. Jag såg på dig, så fin, och kände där mitt i den omotiverade ledsenheten lycka. Och ville gråta igen därför.
Idag vill jag också gråta. Tröttgråta. Jag är trött. Helt enkelt. Men så svårt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar