Torsdagskväll

Just nu ligger du i soffan bredvid mig och sover. De kvällar din andra mamma jobbar brukar du få göra det. Inte (bara) för att jag tycker att det är jättemysigt med sällskap utan (mest) för att du inte lika mycket förväntar dig att det ska finnas ett bröst som kan amma dig i soffan som i sängen, och alltså har lättare att somna om när du vaknar under kvällen. Vi skonar både dig och mig från gråt och besvikelse och jag kan snegla på dig då och då och känna mig varm inombors.

Det har hänt att du vaknat under kvällen och blivit ledsen, besviken och arg för att du inte får amma. Så att du bara skriker och skriker och ingenting kan jag göra för att det ska bli bättre, du blir bara argare och skriker högre. Det enda jag kan göra är att vara hos dig och vänta ut tills du slutar, blundar och somnar om. De är så jobbiga, dessa gånger. Jag känner mig så maktlös. Otillräcklig.

Därför sover du på soffan. Just nu i nyckelpige-pyjamasen och du ser så rofylld ut.

Förra fredagen stack jag hemifrån. Din andra mamma var ledig så du kunde stanna hemma med henne. Jag var hos psykologen och gick sedan och satte mig på ett fik och läste tidningen. Alla bilagor! Som jag aldrig hinner hemma. Jag gick på kortfilmsvisning. Först sen eftermiddag var jag hemma igen.

Och det var precis vad jag behövde.
Det känns fortfarande mycket bättre.
Och du är frisk igen, så bra för ditt humör!