Kris och utveckling?

Det var längesedan jag skrev här och hade faktiskt glömt bort att den fanns den här bloggen. Jag blev rent utav häpen när jag insåg hur många inlägg jag ändå hade skrivit (och att sidan fortfarande har en och annan besökare! Jag trodde inte att jag hade några besökare ens när jag skrev här).

Egentligen borde man låta bli att uppdatera när uppdateringen är trist. För det har varit ett jobbigt år. Att vara arbetssökande har inte varit min grej. Och att sedan hamna i en utredning för en kronisk sjukdom med alla dess veckor och månader av väntan har inte gjort situationen bättre. Nu är jag ur balans, i kris och klafsar runt i det där geggiga.

Men jag har samtidigt någonting som jag fått med mig längs vägen. Någonting som ändå ger en bra känsla inombords. Verktyg? Mognad? Dottern är förstås fortfarande det finaste som finns och samtidigt som jag går sönder av att veta att hon har en mamma som mår dåligt och att det ibland går ut över henne, så vet jag att jag inte har råd att må dåligt nu. Jag behöver mig på min sida och jag vet att jag kommer hitta ett sätt som gör det bra igen. Även om jag ännu inte riktigt vet hur. Och eftersom en blogg för mig är en ventil och någonting som hjälper mig att hitta vart jag är, så har jag startat en ny. Det var därför jag plötsligt kom att tänka på denna.

http://om-det-andra.blogspot.se/