Skav

Det är någonting naket över att inte längre jobba. När man inte längre har fullt upp med att bita ihop. Jag tror att det handlar om grejer som skavt hela tiden men som inte fått plats tidigare. Som nu får utrymme. Sådant jag knappt kan sätta ord på än mindre förstå. Jag njuter av all tid med dig, jag njuter av sommaren, jag njuter av att slippa all prestationspress, men ändå finns någon slags ledsenhet inom mig. Någonting sårbart. Någonting som skaver. Någonting som är i vägen. Vad? Varför?